Imam Hussein (frid vare med honom), Förälskad i fru och dotter

Imam Hussein, frid över honom, uppförde sig på bästa möjliga sätt med sina fruar och barn, och var beundransvärt vänlig gentemot dem. Aqqad har låtit skriva att Hussein, frid över honom, var bland de som visade mest intensiv kärlek gentemot sina barn, och mest mjukhet gentemot sina fruar. Det har rapporterats att Imam Hussein, frid över honom, en gång sade om en av sina fruar och deras dotter att ”Vid ditt liv[1]! Jag har tycke för det hus vari Sakinah och Rubab befinner sig. Det är dem jag älskar och som får massan av mina ägor, ock det finns ingen klander över detta.”[2] Det är den här sortens kärlek och omtanke som bygger en oskakligt stark grund för familjeskap, och därmed hindrar det från sönderfall och utarmning. Frukten av Imam Husseins kärleks- och lojalitetsförklaring gentemot sin hustru visar sig även i hennes uppförande efter hans martyrskap. Rubab var så lojal gentemot sin make utav kärlek för honom att hon stod vid hans sida även i den svåraste av stunder och bevittnade honom uppnå martyrskapets höga rang. Hon levde endast upp till ett år efter hans martyrskap och under den tiden sörjde hon förlusten av honom med likgiltighet för tak över huvudet eller tillflykt från extrem värme och kyla.[3]

Vördnad för sin bror
Imam Hussein hade hög vördnad för sin broder Imam Hassan, och var en konstant anhängare till hans samtliga steg och drag, och det vittnades aldrig någonsin splittring emellan de två bröderna. Vad än den ena utförde godkändes av den andra. Imam Baqir har berättat att Imam Hussein hade sådan högaktning för sin bror att han aldrig gav sin åsikt i frågor när hans broder var närvarande. När Imam Hassan slöt ett fredsavtal med Muawiyah implementerade Imam Hussein det. Även när det skrevs brev till Imam Hussein av missnöjda muslimer efter fredsavtalet där de förklarade sin lojalitet gentemot honom avvisade han dem och förklarade sig själv vara en anhängare till sin brors fredsavtal.

I det välsignade Sändebudets ögon
Kanske den mest fundamentala frågan i varje ideologi är att den bevaras från vilseledning och att dess överlevnad försäkras. Denna viktiga punkt har i islam och shiism dokumenterats i Imam Husseins ära. Därmed har också det välsignade Sändebudet, frid och välsignelser över honom och hans familj, flertalet gånger sagt: ”Hussein är från mig och jag är från Hussein.[4][5], vilket innehåller det klara budskapet om att ”Såsom jag är orsaken till Husseins existens och att han härstammar från mig, är han orsaken till min religions överlevnad och att islam kvarblir i och med hans stora uppoffring”.

[1] لَعَمرُکَ إنَّنی لَاُحِبُّ داراً تکونُ بها سَکینةٌ و الرُبابُ، اُحِبُّهما و أبذُلُ جُلَّ مالی و لیس لِعِتابٍ عندی عتابٌ

[2] Bihar al-Anwar, vol. 45, sid. 47.

[3] Det bör noteras att det inte är enligt islamisk standard att män och kvinnor skall utebli från giftermål efter deras livspartners dödsfall, utan det rekommenderas starkt inom islam att livet går vidare och såväl kvinnor som män kan och bör gifta om sig. Imam Husseins och Rubabs berättelse tillhör de mer sällsynta fallen och det generella budskapet att make och hustru kan älska varandra utan gränser av tid och plats kan följas.

[4] الحسین منی و انا من الحسین

[5] Al-Hussein wa al-Sunnah, Al-Sayyid Abd al-Aziz al-Tabatabai, sid. 13.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *