Imam Hussein och Muawiyah

Såsom det välsignade Sändebudet hade nämnt Imam Ali och Imam Hassan som de två första felfria Imamerna som skulle leda den islamiska nationen efter hans bortgång hade han nämnt Imam Hussein som den tredje, vilket även Imam Ali hade bekräftat och Imam Hassan hade sagt i sitt testamente. Efter Imam Hassans martyrskap var Imam Hussein den felfrie Imamen, men han valde att inte bekämpa Muawiyah med annat än ord av kritik eftersom Muawiyah hade sådan makt att ifall det skulle ha blivit något militant motstånd mot honom skulle motståndet ha krossats utan någon som helst positiv effekt i samhället. Imam Hussein fortsatte på sin storebrors väg ända till Muawiyahs död, med uttryckt kritik mot hans aktioner och styrande då och då. I synnerhet blev hans kritik högljudd när Muawiyah väl började kräva trohetsed från den muslimska nationen gentemot hans son Yazid pga. två huvudskäl. Ena var att Yazid inte hade någon som helst avsikt att leva i enlighet med islamiska ramar och begick de synder och förtryck han än behagade, medan andra var att i enlighet med det välsignade Sändebudets befallning att Imam Hussein skulle vara den tredje felfrie Imamen som skulle styra den islamiska nationen hade Imam Hassan i sitt fredsavtal med Muawiyah bl. a. krävt att Imam Hussein skulle bli kalif i och med Muawiyahs död. Muawiyah som var politiskt erfaren valde att inte bekämpa Imam Hussein direkt och försökte därmed inte att tvinga honom till trohetsed till sin son, men agerade hårt mot nästan alla andra och detta fortsatte ända till hans död.