Orsakerna till Ashura-revolten med Imam Husseins (fvmh) egna ord

Imam Husseins (fvmh) revolt har olika dimensioner. Bland dem är bakgrunderna och argumenten för formandet av denna enorma rörelse av speciell vikt. Förmedlandet av anledningarna till Ashura-revolten har alltid varit inspirerande för muslimer och speciellt för shiamuslimer under långa tider.

Tills nu har många åsikter uttryckts gällande orsakerna och faktorerna till Ashura-revolten. Den bästa åsikten gällande detta tillhör grundaren av Ashura-revolten, den Helige Ledaren Hussein (fvmh). I denna artikel har vi försökt förmedla orsakerna och faktorerna bakom Ashura-revolten med Martyrernas mästares egna ord.

Vi läser nu om detta samtidigt som vi hedrar och åminner oss om Karbalas martyrer och skickar många hälsningar över Imam Husseins (fvmh) enorma själ.

• Vikten av argumenten för rörelsens bildning

För att kunna analysera anledningarna till Martyrernas mästares (fvmh) revolt måste vi uppmärksamma egenskaperna för tiden då Imamen levde. Det som är säkert är att det går att dela in tiden för Hussein ibn Alis (fvmh) ledarskap i två delar; perioderna för Muawiyas och Yazids regeranden.

”I själva verket nådde avvikelse från islams grunder och principer sin kulmen på Imam Husseins (fvmh) tid. Denna avvikelse började fr.o.m. Guds Sändebuds (fvmh & hf) bortgång och fick större spridning under den tredje kalifen Uthmans tid. Under denna period hade Muawiya, som i åratal regerat i Levanten som guvernör och fullständigt etablerat sin position, tagit kontrollen över den muslimska nationens öde som muslimernas kalif och gett Umayyaderna kontrollen över islams nation.”[1]

Varför gjorde inte Martyrernas mästare (fvmh) någon revolt under Muawiyas tid?

”Om Imam Hussein (fvmh) hade gjort revolt under Muawiyas tid kunde Muawiya använda sig utav fredsavtalet, som Imam Hassan (fvmh) hade signerat, för att smutskasta Imam Hussein (fvmh) med, eftersom alla människor visste om att Imam Hassan och Imam Hussein (fvmd) lovat att vara tysta så länge Muawiya levde. Men det är nödvändigt att påminna om att Imam Hussein (fvmh) inte ansåg det var ett måste att hålla sitt ord till Muawiya, eftersom detta fredsavtal bildades under tryck, tvång och omständigheter då diskussion och dialog inte spelade någon roll. Utöver detta avbröt Muawiya själv fredsavtalet och respekterade inte det. Men med hänsyn till situationen för det islamiska samhället på den tiden kunde Muawiya missbruka situationen om Imam Hussein (fvmh) hade gjort en väpnad revolt mot honom och kalla det för en illegitim revolt som gick emot avtalets innehåll.[2]

En annan faktor som förhindrade Imamens revolt under Muawiyas tid var denna umayyadiska kalifs skenhelighet. Även om Muawiya praktiskt taget förvrängt islam förstod han ändå väl att han var tvungen att ge sina handlingar en religiös färg och lura folket eftersom han regerade i religionens och det islamiska kalifatets namn.

Utöver de hinder vi nämnt protesterade Imam Hussein (fvmh) öppet flera gånger mot Muawiya gentemot denna umayyadiska tyranns handlingar och kämpade mot honom trots de omständigheter som rådde. Muawiya kämpade för att etablera Yazids tronarv under sina sista år i livet genom att försöka få stora personer såsom Hussein ibn Ali (fvmh) och Ibn Abbas att svära trohetsed till honom. Han talade om detta under ett möte han hade med Imam Hussein (fvmh) i Medina. Imamen (fvmh) protesterade väldigt över detta och genom att nämna Yazids fula egenskaper ansåg han honom sakna kompetens för att regera.

Andra tillvägagångssätt som Imamen använde sig av gentemot Muawiya var ett avslöjande tal under Hajj-ceremonierna. I detta tal, som ägde rum ett eller två år innan Muawiyas död och hölls inför stora personer från kompanjonerna och efterföljarna, tog Imamen (fvmh) en sådan ställning gentemot Muawiya:

”…Såg ni vad denna diktatoriska och tyranniska man (Muawiya) gjorde mot oss och våra följare? Här delar jag med mig om en del uppgifter med er. Bekräfta dem om de stämmer och förneka dem om de är lögner! Lyssna på mitt tal och skriv ned mina ord! Tala med pålitliga personer när ni återvänt till era städer och stammar och kalla dem till vårat ledarskap! Eftersom jag fruktar att denna fråga (Ahl al-Bayts ledarskap över folket) kommer att glömmas bort och att rättigheten elimineras och besegras.”[3]

Även om det är på Muawiyas tid Imamen håller detta tal kan det ändå i själva verket tydliggöra Imamens (fvmh) ställning gentemot den umayyadiska regenten, eftersom Hans Excellens tydligt nämner regeringen som sin och Ahl al-Bayts rättighet.

Imamens (fvmh) andra aktioner under Muawiyas tid var att ta tillbaka egendomarna från statskassekaravanen som gick från Jemen mot Levanten. Imamen delade ut de konfiskerade egendomarna från statskassan bland behövande och kritiserade Muawiyas politik starkt i ett brev till honom.

Hur som helst når Muawiyas period sitt slut och situationen förändras då Yazid kommer till makten. Imam Husseins (fvmh) stora revolt och rörelse börjar i en period då Yazid kommit till makten och speciella omständigheter kommit till med regimens nya fula ansikte.

Den förbarmade Sheikh Mufid (fvmh) beskriver situationen efter Muawiyas död på detta vis i boken Irshad:

”Efter Muawiyas död och slutet på kompromissens tid, som inte tillät Imam Hussein (fvmh) att manifestera ledarskapet och dra bort slöjan från sitt jobb som ledare och förmyndare, visade Hussein (fvmh) inbjudan på bästa möjliga sätt. Så fort han fick chansen tydliggjorde han sin gudomliga rättighet för de som var oupplysta. Efter att han hittade hjälpare kallade han folket till att kämpa för Guds skull och förberedde sig inför strid mot sanningens fiender…”[4]

Yazids regerings öppna korruption

Yazid, som var en omogen, sexuellt lysten, oberäknelig, ovis och lekfull ungdom som saknade alla former av kompetens för att hantera muslimernas angelägenheter, visade öppet sin utsvävning efter att han kom till makten och trampade enkelt på islamiska heligheter och regler. Detta utgjorde grunden för Imam Husseins (fvmh) revolt och lämnade inte några som helst tvivel efter sig.

För att argumenten och orsakerna till Imam Husseins (fvmh) revolt ska bli tydliga kan man referera till Imamens tal och yttranden vid olika tillfällen.

• Förbud att svära trohetsed till en omoralisk kalif

Yazid skrev i ett brev till Walid ibn ’Utbah (Medinas befälhavare) att han ville att Walid skulle ta emot Imam Husseins (fvmh) trohetsed till honom, annars skulle han hugga av huvudet på Hussein (fvmh). Den Helige Ledaren svarade på Walids önskan genom att säga: ”Vi är från profetskapets och budskapets familj, en familj vars hus änglar kommer och går till. Gud gav allting dess början p.g.a. oss och Han ger allting dess slut. Men Yazid är en omoralisk och alkoholdrickande mördare som öppet begår brott och synder. Sådana som jag kommer inte att svära trohetshed till någon som honom.”[5]

Vid ett annat tillfälle svarar Imam Hussein (fvmh) Marwan, som vill att Imamen ska svära trohetsed till Yazid, med att säga följande:

”[I det fallet] måste man säga farväl till islam eftersom folket drabbats av en regent såsom Yazid! Jag har hört [följande] från min farfar Guds Sändebud (fvmh & hf) som han brukade säga: ”Kalifatet är förbjudet för Abu Sufyans familj.”[6]

• Motstånd mot tyrannen

I ett hus vid namn Baydhah sa den Helige Ledaren Hussein (fvmh) i ett tal till sina kompanjoner och Hurrs soldater att han anser att avsikten med sin revolt är nödvändigheten att göra motstånd mot en tyrannisk och diktatorisk regering och deklarerade följande:

”Å gottfolk! Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ’Det är obligatoriskt för Gud att straffa den (en muslim) som ser en tyrannisk kung, som anser Guds förbud vara tillåtna, bryter mot Guds förbund, handlar i kontrast mot Guds Sändebuds traditioner och handlar i synd och förtryck bland Guds tjänare, men den (muslimen) väljer att vara tyst och inte kritiserar honom (den tyranniske kungen) genom handlingar eller tal och inte heller förnekar [kungen] eller talar om hans brister, med samma straff (helvetets eld) som tyrannen får.’

Ni ska vara medvetna om att denna tyranniske stam och Umayyadernas despotiska regenter kontinuerligt följt Satan och ansett det vara nödvändigt för dem att lyda honom. De har lämnat lydnaden till den Barmhärtige och manifesterat fulhet och korruption. De har avbrutit Guds straff och gjort krigsbyten, som tillhör alla muslimer, dem själva exklusiva och ansett Guds förbud vara tillåtna och Guds tillåtna vara förbjudna. Jag är mer lämpad än någon annan (att förhindra dessa saker och förbjuda dem och ta hand om muslimernas angelägenheter för att handla i enlighet med Koranens lagar och Guds Sändebuds traditioner).”[7]

En viktig punkt i talet ovan är att den Helige Ledaren, utöver att förbjuda och varna folket från tystnad gentemot förtryck och tyranni (vilket är talets huvudämne), för flera gånger gillt betonar Umayyadernas regerings korruption och Imamens (fvmh) rättighet att regera och agera som muslimernas förmyndare. I själva verket har tre viktiga anledningar nämnts för Ashura-revolten.

Imamen (fvmh) hade förberett sitt sällskap och sina kompanjoner inför uppoffring fr.o.m. början av resan från Mecka mot Kufa. I ett känt tal, som Imamen höll innan han lämnade Mecka, informerade han de närvarande om att hans beslut grundade sig på att stå emot förtryck med sitt liv. Imam Hussein (fvmh) sa:

”Döden är som ett halsband som hängts runt halsen på unga flickor och satts fast. Jag är ivrig att få se mina förfäder på samma sätt som Jakob var ivrig att få se Josef.

Tidigare har det valts ut ett slaktställe för mig som jag måste komma fram till. Det är som om jag ser att ökenvargarna sliter min kropp i bitar mellan Nawawis och Karbala och mättar sina hungriga magar och fyller sina tomma säckar. Det går inte att fly från det som ödets penna har skrivit. Vi, budskapets familj, är nöjda med det som gör Sanningen nöjd och tillfredsställd. Vi är tålmodiga gentemot de prövningar och missöden Han [ställer oss inför]. Gud kommer att ge de tålmodigas belöning fullständigt till oss. Guds Sändebuds kroppsdelar (familj) kommer aldrig att separeras från honom, snarare kommer de att samlas runt honom i paradiset och Sändebudets ögon kommer att lysa upp av att få se dem och hans löfte äger rum via hans familj.

Gör nu oss sällskap under resan, ni som förberett er inför att offra ert blod i vår väg och att få möta Gud, eftersom om Gud vill så kommer jag att ge mig av på morgonen.”[8]

• Förödmjukelse och lydnad till förbjudna låga människor

Den Helige Ledaren talade också om frågan om motstånd mot tyrannen på detta vis under Ashura-dagen:

”Var medvetna om att denna oäkta son till en oäkting gett mig två val; att dra svärd eller att förnedras, och ve över att vi ska acceptera förödmjukelse, vilket Gud, Hans Sändebud och de troende inte föredrar för oss. Må inte rena mödrar, modiga huvuden och storslagna själar föredra lydnad till låga människor istället för att dödas med hedern i behåll. Ni bör veta att jag krigar mot er med den här familjen min, trots att de är få i antal och att jag inte har någon hjälpare.”[9]

Imamen (fvmh) sa även följande igen på krigsfältet efter att en grupp av hans hjälpare marterats:

”… Guds vrede har starkt drabbat ett folk som enat sig i att mörda sin Profets barn. Vid Gud [svär jag] att jag inte kommer att acceptera deras önskningar tills jag färgar mig med mitt eget blod och möter min Gud i detta tillstånd.”[10]

Imamens (fvmh) tal under krigets gång visar även på detta, då han visade att han inte föredrar förödmjukelse inför tyranner genom att säga:

القتل اولی من رکوب العار.

”Att dö är bättre än ett liv i vanära.”[11]

 

• Tillrättavisning av den islamiska nationens affärer

Imam Husseins (fvmh) testamente är ett av de viktigaste dokumenten som kan refereras till vid analys av den Helige Ledarens revolt. I en tradition har det nämnts att Imamen (fvmh) skrev ett testamente då han ville resa från Medina till Mecka och förseglade det med sitt sigill och sedan gav det till sin broder Muhammed ibn Hanafiyyah. Testamentet lyder enligt följande:

«بسم الله الرحمن الرحیم، هذا ما أوصی به الحسین بن علي بن أبي طالب الی أخیه محمد المعروف بابن الحنفیة:… اني لم أخرج أشراً و لابطراً و لامفسداً و لا ظالماً و انما خرجت لطلب الاصلاح في امة جدي محمد صلی الله علیه وآله، أرید أن آمربالمعروف و أنهی عن المنکر و أسیر بسیرة جدي و سیرة أبي علي بن أبي طالب علیه السلام ، فمن قبلني بقبول الحق، فالله أولی بالحق، و من ردّ عليّ هذا، أصبر حتّی يقضي الله بيني و بين القوم بالحق، و هو خير الحاكمين. »

”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn. Detta är det som Hussein, son till Ali ibn Abi Talib, testamenterade till sin broder Muhammed, känd som Ibn Hanafiyyah: … Jag gick helt visst inte ut [för att göra revolt] för att släcka mina begär och inte heller p.g.a. arrogans, egoism och trots, korruption och förstörelse eller förtryck, terror och tyranni! Jag gick helt visst endast ut [för att göra revolt] för att tillrättavisa min farfar Muhammeds (fvmh & hf) nation.  Jag vill beordra till gott och förbjuda det onda och handla i enlighet med min farfars och min fars, Ali ibn Abi Talib (fvmh), traditioner och tillvägagångssätt.

Gud är sannerligen mer värd för den som accepterar mig, genom att acceptera sanningen. Jag visar tålamod gentemot den som avvisar mig i detta tills Gud rättvist dömer mellan mig och folket. Han är den Bäste Domaren.”[12]

Som vi ser berättar den Helige Ledaren i detta testamente att hans mål med revolten mot Umayyaderna är att beordra till gott, förbjuda ont och att följa Profetens och Alis (fvmd) levnadssätt. Bl. a. är tillrättavisandet av den islamiska nationens affärer den första frågan som den Helige Ledaren talade om i detta testamente. Man kan nog säga att tillrättavisandet av muslimernas affärer är Imamens (fvmh) testamentes huvudämne, eftersom man kan säga att beordrande till gott, förbud mot ont och handlande i enlighet med Profetens och de Troendes ledares levnadssätt kretsar kring tillrättavisning av samhället.

• Införlivning av den profetiska traditionen och eliminering av påhitt

Efter islams Profet (fvmh & hf) kom det jättemånga påhitt till det islamiska samhället och gentemot detta glömdes en stor del av den profetiska traditionen bort.

Utöver att Imam Hussein (fvmh) betonar handlande i enlighet med Profetens och Alis (fvmd) traditioner anser han även att det är en nödvändighet att eliminera och förgöra de påhitt som skapats. Efter att han nått Mecka skickade han ett brev till ledarna för Basras stammar som lyder enligt följande:

”…Nu när jag skickar denna budbärare till er med detta brev kallar jag er till Guds Bok och Profetens traditioner, eftersom vi nu befinner oss i en situation där Profetens traditioner fullständigt glömts bort och påhitt fått liv. Om ni lyssnar på mig kommer jag att vägleda er till den rätta vägen.”[13]

• Införlivning av Guds lagar och hjälp åt förtryckta

Bland Imam Husseins (fvmh) andra tal som består av flera dimensioner gällande detta är ett tal som Allamah Tehrani (fvmh) i boken Luma’at al-Hussein citerar från boken Tuhaf al-’Uqul. I detta tal nämner även den Helige Ledaren andra orsaker för sin revolt, utöver tillrättavisning av samhället (som vi tidigare nämnt) och införlivning av Profetens (fvmh & hf) traditioner.

I denna predikan har det bl. a. nämnts följande:

”Å Herre! Du vet att det som ägt rum p.g.a. oss (beslutet att göra revolt, beordra till gott, förbjuda ont, hjälpa förtryckta och underkuva förtryckare) inte var p.g.a. åtrå till självförhärligande makt och inte heller p.g.a. åtrå till överflöd av jordiska rikedomar. Snarare var det p.g.a. att jag ska få se Din religions tecken och ställa saker till rätta i Dina städer så att de förtryckta blir säkra från Dina tjänare och handla i enlighet med Dina obligationer, traditioner och lagar. Å gottfolk! Om ni således inte hjälper oss och inte är ärliga mot oss kommer dessa despotiska och tyranniska regenter få makt över er och använda sin makt till er nackdel och kämpa för att släcka ljuset från er Profet…”[14]

• Inklination mot sanningen

Efter att Imamen (fvmh) stött på Hurrs armé höll han ett väldigt viktigt tal för sina kompanjoner. Den Helige Ledaren sa:

”Å mina kompanjoner! Ser ni hur missöden drabbat oss? Tidens seder har vänts upp och ner och dess avskyvärda och fula ansikte har dykt upp. Ingenting gott finns kvar förutom några ytterst få obetydliga och förvillande saker… Det är bittert att leva under denna svåra tid. Ser ni inte att ingen handlar efter sanningen och att det inte finns något slut för falskhet?

I en sådan situation måste en from man be om döden och utan tvekan önska att få möta sin Herre. I denna situation ser jag inte döden annat än lycka, och liv med tyranner och orena människor inte annat än förödmjukelse och skam.”[15]

Som vi ser anser den Helige Ledaren i detta tal att inte handla i enlighet med sanningen och att hjälpa falskhet vara allvarligt och sorgligt. Utöver detta, såsom i andra av den Helige Ledarens tal, har andra frågor berörts såsom att motstånd mot förtryckare så långt det är möjligt (döden alltså) är det viktigaste som finns.

Slutligen kan man säga att de tal, texter och återberättelser som citerats från Imam Hussein (fvmh) i relation till Ashura-revolten är av sådan grad att de kan belysa denna magnifika rörelses bakgrunder och syften, trots att det är möjligt att många andra av den Helige Ledarens tal inte nått oss p.g.a. den periodens speciella omständigheter.

Ashura-revoltens bakgrunder och mål i Imam Husseins (fvmh) ord omfattar flera orsaker såsom regimens och Yazid ibn Muawiyas korruption, nödvändigheten med att göra motstånd mot förtryckare, att ge nytt liv till Profetens (fvmh & hf) och Imamernas (fvmd) traditioner, att beordra till gott och förbjuda ont, att tillrättavisa muslimernas affärer och att handla utefter sanningen. Imamen (fvmh) talar om flera orsaker och syften i vissa tal och i vissa traditioner betonar han en speciell fråga som orsaken till revolten.

En annan viktig fråga som det går att diskuteras om är ämnet om Kufas folks inbjudan till Imam Hussein (fvmh). Det har skrivits i historieböckerna att efter att Kufas folk blivit informerade om att Imamen inte svor trohetsed till Yazid och därefter lämnade Medina så skickade de sina budbärare med brev till Mecka. Innan den Helige Ledaren hade fått breven hade han börjat sin revolutionära rörelse genom att förklara trohetseden till Yazid vara förbjudet och rest mot Mecka. Utöver det skrevs Imam Husseins (fvmh) testamente, som innehåller viktiga diskussioner om orsakerna till hans revolt, innan Kufabornas inbjudan. Således hade Kufabornas inbjudan en liten betydelse och läraren och martyren Mutahhari betonar även denna punkt i boken Hamaseye Husseini (Husaynian Epic).[16]

När den Helige Ledaren färdas mot Mecka, då Kufabornas brev inte syntes till, reciterar han även en koranvers från suran Qasas som kan informera om starten på den revolutionära rörelsen. Imamen reciterar denna vers: ”Då lämnade han (Moses) [staden], orolig och på sin vakt [mot varje fara]. [Och] han bad: ’Herre, rädda mig från detta orättfärdiga folk!’”[17]

Omständigheterna under perioden för Martyrernas mästares ledarskap var sådan att alla nödvändiga förutsättningar för en sådan revolt fanns där, och den Helige Ledaren kunde även använda sig av dessa omständigheter på det bästa sättet och skänka den bästa gåvan till islam. Det var på sådant vis att flera rörelser formades efter Ashura-revolten och det dröjde inte länge förrän Umayyadernas regering förintades.

En annan viktig fråga som nämns kring detta och som kan uppmärksammas är att den Helige Ledaren hänvisar till den felfrie Ledarens rättighet till att styra samhället och att han är den lämpligaste av alla i att leda islams nation. I verkligheten måste det sägas att formningen av den islamiska regeringen via en felfri Ledares (fvmh) ledarskap kunde skapa goda förutsättningar för det islamiska samhället, vilket är konsekvensen av denna revolt, utöver att denna blodiga rörelses effekter och resultat är unika i islams historia.

Skribent: Hamed Ali Akbarzade

[1] Simaye Pishvayan dar Ayine Tarikh, Mahdi Pishvayi, Moasseseye Entesharate Dar al-’Ilm, s. 41.

[2] Ibid, s. 43-44.

[3] Ibid, s. 46; Tuhaf al-’Uqul, s. 237-239, tryckt av Daftare Entesharate Jame’eye Modarresin, Qom.

[4] Al-Irshad, Sheikh Mufid, översättning av Mohammed Baqer Sa’edi Khorasani, Entesharate Eslamiye, s. 372.

[5] Luhuf, s. Seyyed ibn Tawus, översättning av Ali Reza Raja’i Tehrani, Entesharate Nobogh, s. 42.

[6] Ibid, s. 44.

[7] Lam’at al-Hussein (fvmh), Allamah Seyyed Muhammed Hussein Husseini Tehran, Entesharate Allamah Tabatabai, Heliga Mashhad, s. 54; Nafs al-Mahmum, Mohaddeth Qomi (fvmh), s. 115.

[8] Luhuf, s. 88.

[9] Ibid, s. 135.

[10] Ibid, s. 139.

[11] Ibid, s. 161.

[12] Lam’at al-Hussein, s. 16; Nafs al-Mahmum, Mohaddeth Qomi (fvmh), s. 45; Maqtal al-Hussein, Khawarazmi, vol. 1, s. 188.

[13] Simaye Pishvayan dar Ayine Tarikh, s. 55; Maqtal al-Hussein, Abu Mukhnaf, analys av Hassan Ghaffari, Qom, s. 17.

[14] Lam’at al-Hussein, s. 13; Tuhaf al-’Uqul, s. 239.

[15] Luhuf, s. 108; Nafs al-Mahmum, Mohaddeth Qomi, s. 116.

[16] Se Hamaseye Husseini, Ustad Shahid Motahhari, vol. 3.

[17] Heliga Koranen, 28:21; Al-Irshad, s. 377.