Imam Husseins (fvmh) tal på Ashura-dagen

Det har återberättats från den Helige Ledaren Imam Sajjad (fvmh) att Imam Hussein (fvmh) ville ha sin kamel och rida på den under Ashura-dagen, efter fiendens förflyttning mot tälten. Sedan ropade han:

”Å gottfolk! Lyssna på mina ord och ha inte bråttom till krig så att jag kan ge er råd om det ni har i rättighet över mig och göra min ursäkt tydlig för er. Om ni således avböjer [till krig] kommer ni att bli lyckliga och om ni inte avböjer, ’titta ordentligt så att era gärningar inte orsakar sorg för er. Gör då det ni vill göra med mig och ge mig inte [någon] frist.’ – ”Gud är mitt stöd, Han som har uppenbarat denna Skrift och som beskyddar de rättsinniga.””[1]

Sedan prisade och tackade han Herren och åminde sig om Honom om det som var passande. Han skickade även hälsningar till Guds Profet (fvmh & hf) och Hans änglar och profeter. Ingen åhörare har innan eller efter det hört något mer vältaligt och artikulerat tal än Imamens (fvmh) tal. Sedan sa han:

”Och utvärdera sedan min släktlinje och ursprung och se vem jag är.

Då kommer ni att tänka på er själva, kritisera er själva och se om det är bättre för er att mörda mig och slita isär min heliga slöja. Är inte jag er Profets dotterson, son till hans efterträdare och farbrors son och den förste troende som verifierade Profeten? Är inte Hamza, Martyrernas mästare, min farbror? Är inte Jafar ibn Abi Talib, som flyger i paradiset med två vingar, min farbror? Har ni inte hört att Guds Sändebud sa om mig och min bror att: ”Dessa två är mästarna över paradisets folks ungdomar”? Sanningen är denna om ni verifierar mina ord.

Vid Gud [svär jag] att jag inte ljugit fr.o.m. den dag då jag fick veta att Gud är fiende till lögnare. Om ni lögnförklarar mig finns det helt visst de bland er som om ni frågar dem om det jag sagt kommer de att tala. Fråga Jabir ibn Abdullah Ansari. Fråga Aba Sa’id Khudri, Sahl ibn Sa’d Sa’idi, Zayd ibn Arqam och Anas ibn Malik så att de säger till er att de hört detta uttalande från Profeten om mig och min broder.

Förhindrar inte detta uttalande från Guds Sändebud (fvmh & hf) att mitt blod spills?”

Shimr ibn Dhil Jawshan sa: ”Om det är som du säger har jag aldrig dyrkat Gud med en gedigen tro.” (Jag vet inte vad du talar om!)

Habib ibn Mazahir sa då till honom: ”Vid Gud [svär jag] att jag är övertygad om att du (Shimr) dyrkar Gud med väldig obalans och tveksamhet. Jag vittnar om att du talar sanningen och att du inte vet vad Imamen säger! Eftersom Gud har förseglat ditt hjärta med ignoransens sigill.”

Imamen (fvmh) sa: ”Om ni tvekar om det jag säger, tvekar ni också om att jag är er Profets dotterson? Vid Gud [svär jag] att det inte finns någon profets dotterson i öst och väst, bland er eller andra, förutom jag. Ve över er! Har jag mördat någon av er så att ni kan kräva dennes blod ifrån mig? Har jag stulit pengar från er eller vill ni kräva vedergällning från mig?” Det var vid detta ögonblick som alla av dem blev tysta och inte sa någonting.

Då ropade Imamen: ”Å Shabath ibn Rab’i, å Hijar ibn Abjar, å Qays ibn Ash’ath, å Yazid ibn Harith! Skrev ni inte till mig att ”frukterna har mognat, trädgårdarna har grönskat och vi kommer att hjälpa dig med en armé som är redo”?

Qays ibn Ash’ath sa: ”Vi vet inte vad du talar om, men enligt din farbrors son ’Ubaydullahs befallning måste du ge upp. Eftersom de kommer inte att göra någonting annat för dig än det du gillar.”

Imam Hussein (fvmh) sa: ”Nej, vid Gud! Jag kommer inte att förödmjuka mig själv inför er och jag kommer inte heller att fly som slavar gör. Å Guds tjänare! ”…jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig.”[2] Jag söker skydd hos min Herre och er Herre från varenda olydig som inte tror på räkenskapens dag.”

Vid det ögonblicket fick han sin kamel att ligga ned och sedan beordrade han ’Uqbah ibn Sam’an att föra bort den. Därefter attackerade fiendens armé Imamen.

Källa: Sheikh Mufids Irshad, vol. 2, s. 100-102.

[1] Heliga Koranen, 7:196.

[2] Heliga Koranen, 44:20.