Imam Husseins (fvmh) tal i Mina

Imam Husseins (fvmh) tal till islams lärda och Profetens (fvmh & hf) kända kompanjoner i Mina (två år innan Ashura-händelsen)[1]

Salim ibn Qays säger: ”Ett år innan Muawiyas död gick Hussein ibn Ali (fvmh) på Hajj med Abdullah ibn Abbas och Abdullah ibn Jafar. Imam Hussein (fvmh) samlade Hashim-stammens män, kvinnor och hjälpare och den grupp från Ansar som kände igen honom och hans familj. Sedan skickade han iväg några personer och sa:

”Samla alla bland Profetens (fvmh & hf) kompanjoner, som är kända för rättfärdighet och dyrkan, och som redo för Hajj i år, hos mig.”

Efter denna inbjudan samlades fler än 700 personer, varav de flesta av dem var från efterföljarna och cirka 200 från Profetens (fvmh & hf) kompanjoner, i Mina i den Helige Ledarens tält. Imamen ställde sig upp bland dem för att hålla tal och efter att ha tackat och prisat Gud sa han:

”Och sedan, denna rebell (Muawiya) har tillåtit handlingar mot oss och våra följare som ni sett, förstått och vittnat. Jag vill fråga er om en sak. Verifiera mig om jag talar sanningen och förneka mig om jag talar lögn (var inte likgiltiga)!

Jag tar er till vittne, vid Guds rättighet över er och Guds Sändebuds (fvmh & hf) rättighet och släktbandet som jag har till er Profet. Uppmärksamma mina ord eftersom ni har kommit hit. Kalla de personer ni litar på från era stammar i era städer.”

Sedan reciterade han inte någon koranvers som Gud sänt ned p.g.a. dem förutom att han även berättade om dess tolkning och innebörd. Han återberättade även om allt som Guds Sändebud (fvmh & hf) sagt om hans far, bror, mor och familj. Profetens (fvmh & hf) kompanjoner sa följande om allt detta:

”Ja, vid Gud, vi har hört detta och vi vittnar om det.”

Efterföljarna sa:

”Vid Gud [svär vi] att de bland kompanjonerna som vi anser vara sanningsenliga och pålitliga återberättat detta för oss.”

Den Helige Ledaren (fvmh) sa:

”Jag tar er till vittne inför Gud att ni ska återberätta dessa ord för varenda person som ni litar på och den vars tro ni har förtroende för.”

Salim säger: ”Bland annat var det som Imam Hussein (fvmh) talat om som han tog dem som vittne för och som det påmints om följande:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Ali ibn Abi Talib (fvmh) var bror till Guds Sändebud (fvmh & hf), när Profeten (fvmh & hf) tog en broder till sig bland sina kompanjoner, skapade ett broderskap mellan honom och sig själv och sa: ”Du är min troende broder och jag är din broder i denna värld och nästa.”?!”

De sa: ”Ja, vid Gud!” Då sa han:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) köpte moskéns plats och sina hus och gjorde en byggnad.  Sedan skapade han tio rum i dem; nio rum för sig själv och ett rum, som fanns i mitten, för min far. Sedan stängde han alla dörrar som gick mot moskén förutom min faders rums dörr. Därefter började vissa personer tala om detta. Profeten (fvmh & hf) sa då: ”Jag har stängt dörrarna till era hus av egen vilja och inte hållit dörren till Alis (fvmh) hus öppen förutom att Gud beordrat mig att stänga dörrarna till era hus och öppna dörren till Alis (fvmh) hus.” Sedan förbjöd Profeten (fvmh & hf) alla människor förutom Ali (fvmh) att sova i moskén. Spirituell orenhet ägde rum i moskén, hans hus och i Guds Sändebuds (fvmh & hf) hus. Således föddes barn till Profeten (fvmh & hf) och Ali (fvmh).”?!”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Umar ibn Khattab ville öppna ett hål stort som hans öga från sitt hus mot moskén. Men Profeten (fvmh & hf) tillät inte detta. Sedan höll han ett tal och sa: ”Gud har beordrat mig att göra moskén ren så att inga förutom jag, min broder och hans barn ska bo där.”?!”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) valde ut Ali till förmyndare och ledare på Ghadir Khumm-dagen och sa: ”De närvarande måste informera de frånvarande!”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) sa [följande] till Ali (fvmh) i Tabuk-kriget: ”I relation till mig är du som Aron är i relation till Moses och efter mig är du ledaren för varenda troende.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) inte hämtade någon förutom Ali (fvmh) och hans fru (Fatima (fvmh)) och hans två barn (Hassan och Hussein (fvmd)) när han kallade Najrans nasaréer till att de skulle förbanna varandra?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Profeten (fvmh & hf) gav flaggan till Ali (fvmh) under Khaybar-dagen och sa: ”Jag ger flaggan till den som Gud och Hans Sändebud älskar och den som också älskar Gud och Hans Sändebud, den som ständigt attackerar [fienden] och inte flyr. Gud kommer att besegra Khaybar m.h.a. honom.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Profeten (fvmh & hf) skickade honom för att förmedla verserna om Bara’ah (immunitet och avlägsnande) (se vers 9:1) och sa: ”Ingen bär [på bud] från mig förutom jag eller någon som är från mig.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) dömde mellan honom, Jafar och Zayd och sa: ”Å Ali! Du är från mig och jag är från dig. Du är varenda troendes ledare efter mig.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att han var ensam med Guds Sändebud (fvmh & hf) varenda dag och trädde in i Profetens (fvmh & hf) hus varenda kväll, varenda gång han frågade svarade Profeten och varenda gång han var tyst började Profeten (fvmh & hf) själv att tala?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) ansåg honom vara bättre än Jafar och Hamza då han sa [följande] till Fatima (fvmh): ”Jag gifter bort dig till min bästa släkting, vars islam är tidigare än allas, vars tålamod är större än allas och vars kunskap är mer än allas.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”Jag är mästaren över alla ättlingar till Adam, min broder (fvmh) är mästaren över alla araber, Fatima (fvmh) är mästarinnan över alla kvinnor i paradiset och mina två barn Hassan och Hussein (fvmd) är mästarna för paradisets ungdomar.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) beordrade Ali (fvmh) att tvaga honom (efter sin bortgång) och att Gabriel skulle hjälpa honom i [att utföra] tvagningen.”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) under sina sista ögonblick sa [följande] i det tal han höll för folket: ”Jag lämnar två ovärderliga saker efter mig; Guds Bok och min familj. Håll tag i dem båda så att ni aldrig går vilse!”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”

Imam Hussein (fvmh) utelämnade inte någon fråga som Gud sänt ned gällande Ali ibn Abi Talib och hans familj i Koranen eller som Han fått Sin Profet att tala om förutom att han tog dem till vittne och Profetens (fvmh & hf) kompanjoner sa: ”Ja, vid Gud [svär vi] att vi hört!” och efterföljarna sa: ”De som vi litar på har återberättat detta för oss.”

Sedan tog Imam Hussein (fvmh) dem som vittne. Han sa: ”Har ni hört Profeten (fvmh & hf) säga: ”Den som tror att den älskar mig och är fiende till Ali (fvmh) ljuger. Den som är fiende till Ali älskar inte mig.”

En person frågade Profeten: ”Hur menar du?”

Han sa: ”Eftersom Ali (fvmh) är från mig och jag är från honom. Den som älskar honom älskar mig, och den som älskar mig älskar Gud. Den som är fiende till Ali (fvmh) är fiende till mig, och den som är fiende till mig är fiende till Gud.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud! Vi har hört.”

Imam Husseins (fvmh) tal om att beordra till gott och förbjuda ont[2]

”Å gottfolk! Lär er från det som Gud gett råd till Sina vänner om, såsom Hans fördömande tal om judarnas lärda, då Han säger: ”Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga [och osanna] påståenden…”[3] Och Han säger: ”De som förnekade sanningen bland Israels barn förbannades…”[4] Sedan säger Han: ”… ja, de handlade förkastligt!”[5]

På detta vis fördömde Gud dem, eftersom de såg fula och korrupta handlingar från en tyrann mitt ibland dem som de inte förbjöd [att utföra dessa handlingar] p.g.a. åtrån till det de fick från dem och rädsla från det som de fruktade, samtidigt som Gud säger:

”… Frukta således inte människorna! Frukta Mig!…”[6]

Han säger även:

”Men de troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt…”[7]

Gud började Själv med att beordra till gott och förbjuda ont som en obligatorisk uppgift, eftersom Han visste att om denna obligation observeras och etableras, etableras alla obligationer – både lätta och svåra – eftersom befallning till gott och förbjudande från ont är en kallan till islam och underkastelse tillsammans med förkastande av förtryck och opposition mot tyranner, utdelning av statskassan och krigsbyten, tagande av skatt från dess ställen och spenderande av det på många andra ställen.

Därmed, å ni starka grupp! Ni är en grupp som är kända för kunskap, godhet och välvilja. M.h.a. Gud har ni en vördnad i folkets hjärtan så att nobla personer fruktar er och hjälplösa personer respekterar er, och de som är på samma nivå som ni och som ni inte är tvungna att hjälpa anser att ni är bättre än dem. Ni hjälper personer som inte hjälper andra. Ni tar steg på vägen likt kungar och stormän. Är det inte p.g.a. allt detta som de hoppas att ni gör revolt för Guds skull? Dock har ni försummat de flesta av Guds rättigheter eftersom ni underskattat Imamernas rättigheter, förslösat de svagas rättigheter och trott att ni fått era egna rättigheter. Ni har inte spenderat pengar på denna väg, riskerat något liv som Gud skapat och inte [heller] har ni tvistat med någon familjemedlem för Guds tillfredsställelse. Önskar ni paradiset, grannskap till profeterna och skydd från Guds straff vid Hans tröskel?

Å de som önskar vid Guds tröskel! Jag fruktar att ett straff bland Hans straff drabbar er, eftersom ni nått en position utav Guds givmildhet där ni är överlägsna andra samtidigt som ni inte respekterar den som m.h.a. Gud identifieras [för er] trots att ni respekteras bland folket p.g.a. Gud. Ni ser att Guds förbund har brutits och ni blir inte oroliga, trots att ni blir rädda då era fäders förbund bryts. Ni ser att Guds Sändebuds (fvmh) avtal blivit föraktat och obetydligt, att blinda, stumma och handikappade personer lämnats i städerna och att ni inte visar barmhärtighet. Ni arbetar inte i enlighet med ert ansvar och ni ger inte värdighet till de som kämpar på den vägen. Ni har slagit er till ro genom smicker och kompromissande med förtryckare. Allt detta är ett kollektivt förhindrande. Gud har beordrat till det (plikterna) och ni är ignoranta om det. Ert missöde är större än alla andras, eftersom ni besegrats i att skydda de lärdas position. Om ni ändå hade kämpat (i att beskydda den)!

Det är p.g.a. detta som lärda om Gud, de som är pålitliga gällande Guds tillåtna och otillåtna, har hand om affärernas tyglar och lagarnas korsning (alltså nyckelpositioner). Denna position har stulits ifrån er. Den stals inte förutom p.g.a. er splittring från sanningen och era oenigheter gällande Profetens (fvmh & hf) traditioner samtidigt som ni hade klara bevis om det. Om ni hade varit tålmodiga gentemot förargelser och stått ut med kostnader [och löften] skulle tyglarna för Guds affärer komma, flöda från er och återvända till er. Men ni har placerat förtryckare i ert ställe och lämnat över Guds affärer till dem så att de kan jobba med [att skapa] tvivel och gå utefter sina egna lustar och önskningar. Er flykt från döden och er behaglighet gentemot den här världens liv, som kommer att separeras från er, har gjort att ni lämnat över de svaga till dem. Vissa av dem har de gjort till slavar och underkuvat och vissa av dem har de gjort hjälplösa och fått det dagliga livet att besegra dem. Gällande landets angelägenheter tar de till ägo utefter sina egna tycken och skapar skam och förödmjukelse genom att följa sina egna lustar p.g.a. att de följer upprorsmän och oförskämdheter istället för Gud, Betvingaren!

De har en vältalig talare på predikstolen i varje stad som talar till deras fördel. Hela det islamiska landet är försvarslöst och deras händer är öppna överallt i det. Folket är slavar till dem så att ingen konfronterande hand drivs ifrån dem.

De, vilka vissa av dem är diktatoriska fiender och vissa är dominanta och hetlevrade gentemot hjälplösa människor, är regenter som inte känner till Gud och inte [heller] domedagen.

Så förvånande! Varför skulle jag inte vara förvånad över att den islamiska regionen kontrolleras av en falsk lurendrejare, tyrannisk skatteindrivare och en obarmhärtig person som regerar över de troende. Gud är därmed Domare över det som vi är oeniga om och Han dömer över det som vi är osams om.

Å Gud! Du vet att det som kommit från oss inte var för att tävla om regerande och att nå den här världens obetydliga egendomar, snarare var det för att vi skulle visa Din religions tecken och göra en del av Ditt land tydlig så att Dina förtryckta tjänare ska få det lättare och så att de ska praktisera Dina obligationer, traditioner och lagar. Och ni! Om ni inte hjälper oss (på denna heliga väg) och inte står till vår tjänst kommer tyranner att få [ännu mer] makt över er och kämpa för att släcka er Profets ljus. Gud är för oss tillräcklig. Vi litar till Honom och till Honom återvänder vi och slutet är mot Honom.”

Referenser:

• Taget från Farhang Jame’e Sokhanane Emam Hussein (fvmh), s. 222-303.

[1] Denna del har nämnts i boken Salim ibn Qays, s. 206.

[2] Denna del har nämnts i boken Tuhaf al-’Uqul, s. 168.

[3] Heliga Koranen, 5:63.

[4] Heliga Koranen, 5:78.

[5] Heliga Koranen, 5:79.

[6] Heliga Koranen, 5:44.

[7] Heliga Koranen, 9:71.