Imam Husseins (fvmh) tal i Mina

Imam Husseins (fvmh) tal till islams lärda och Profetens (fvmh & hf) kända kompanjoner i Mina (två år innan Ashura-händelsen)[1]

Salim ibn Qays säger: ”Ett år innan Muawiyas död gick Hussein ibn Ali (fvmh) på Hajj med Abdullah ibn Abbas och Abdullah ibn Jafar. Imam Hussein (fvmh) samlade Hashim-stammens män, kvinnor och hjälpare och den grupp från Ansar som kände igen honom och hans familj. Sedan skickade han iväg några personer och sa:

”Samla alla bland Profetens (fvmh & hf) kompanjoner, som är kända för rättfärdighet och dyrkan, och som redo för Hajj i år, hos mig.”

Efter denna inbjudan samlades fler än 700 personer, varav de flesta av dem var från efterföljarna och cirka 200 från Profetens (fvmh & hf) kompanjoner, i Mina i den Helige Ledarens tält. Imamen ställde sig upp bland dem för att hålla tal och efter att ha tackat och prisat Gud sa han:

”Och sedan, denna rebell (Muawiya) har tillåtit handlingar mot oss och våra följare som ni sett, förstått och vittnat. Jag vill fråga er om en sak. Verifiera mig om jag talar sanningen och förneka mig om jag talar lögn (var inte likgiltiga)!

Jag tar er till vittne, vid Guds rättighet över er och Guds Sändebuds (fvmh & hf) rättighet och släktbandet som jag har till er Profet. Uppmärksamma mina ord eftersom ni har kommit hit. Kalla de personer ni litar på från era stammar i era städer.”

Sedan reciterade han inte någon koranvers som Gud sänt ned p.g.a. dem förutom att han även berättade om dess tolkning och innebörd. Han återberättade även om allt som Guds Sändebud (fvmh & hf) sagt om hans far, bror, mor och familj. Profetens (fvmh & hf) kompanjoner sa följande om allt detta:

”Ja, vid Gud, vi har hört detta och vi vittnar om det.”

Efterföljarna sa:

”Vid Gud [svär vi] att de bland kompanjonerna som vi anser vara sanningsenliga och pålitliga återberättat detta för oss.”

Den Helige Ledaren (fvmh) sa:

”Jag tar er till vittne inför Gud att ni ska återberätta dessa ord för varenda person som ni litar på och den vars tro ni har förtroende för.”

Salim säger: ”Bland annat var det som Imam Hussein (fvmh) talat om som han tog dem som vittne för och som det påmints om följande:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Ali ibn Abi Talib (fvmh) var bror till Guds Sändebud (fvmh & hf), när Profeten (fvmh & hf) tog en broder till sig bland sina kompanjoner, skapade ett broderskap mellan honom och sig själv och sa: ”Du är min troende broder och jag är din broder i denna värld och nästa.”?!”

De sa: ”Ja, vid Gud!” Då sa han:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) köpte moskéns plats och sina hus och gjorde en byggnad.  Sedan skapade han tio rum i dem; nio rum för sig själv och ett rum, som fanns i mitten, för min far. Sedan stängde han alla dörrar som gick mot moskén förutom min faders rums dörr. Därefter började vissa personer tala om detta. Profeten (fvmh & hf) sa då: ”Jag har stängt dörrarna till era hus av egen vilja och inte hållit dörren till Alis (fvmh) hus öppen förutom att Gud beordrat mig att stänga dörrarna till era hus och öppna dörren till Alis (fvmh) hus.” Sedan förbjöd Profeten (fvmh & hf) alla människor förutom Ali (fvmh) att sova i moskén. Spirituell orenhet ägde rum i moskén, hans hus och i Guds Sändebuds (fvmh & hf) hus. Således föddes barn till Profeten (fvmh & hf) och Ali (fvmh).”?!”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Umar ibn Khattab ville öppna ett hål stort som hans öga från sitt hus mot moskén. Men Profeten (fvmh & hf) tillät inte detta. Sedan höll han ett tal och sa: ”Gud har beordrat mig att göra moskén ren så att inga förutom jag, min broder och hans barn ska bo där.”?!”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) valde ut Ali till förmyndare och ledare på Ghadir Khumm-dagen och sa: ”De närvarande måste informera de frånvarande!”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) sa [följande] till Ali (fvmh) i Tabuk-kriget: ”I relation till mig är du som Aron är i relation till Moses och efter mig är du ledaren för varenda troende.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) inte hämtade någon förutom Ali (fvmh) och hans fru (Fatima (fvmh)) och hans två barn (Hassan och Hussein (fvmd)) när han kallade Najrans nasaréer till att de skulle förbanna varandra?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Jag tar er till vittne inför Gud. Vet ni att Profeten (fvmh & hf) gav flaggan till Ali (fvmh) under Khaybar-dagen och sa: ”Jag ger flaggan till den som Gud och Hans Sändebud älskar och den som också älskar Gud och Hans Sändebud, den som ständigt attackerar [fienden] och inte flyr. Gud kommer att besegra Khaybar m.h.a. honom.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Profeten (fvmh & hf) skickade honom för att förmedla verserna om Bara’ah (immunitet och avlägsnande) (se vers 9:1) och sa: ”Ingen bär [på bud] från mig förutom jag eller någon som är från mig.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) dömde mellan honom, Jafar och Zayd och sa: ”Å Ali! Du är från mig och jag är från dig. Du är varenda troendes ledare efter mig.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att han var ensam med Guds Sändebud (fvmh & hf) varenda dag och trädde in i Profetens (fvmh & hf) hus varenda kväll, varenda gång han frågade svarade Profeten och varenda gång han var tyst började Profeten (fvmh & hf) själv att tala?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) ansåg honom vara bättre än Jafar och Hamza då han sa [följande] till Fatima (fvmh): ”Jag gifter bort dig till min bästa släkting, vars islam är tidigare än allas, vars tålamod är större än allas och vars kunskap är mer än allas.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”Jag är mästaren över alla ättlingar till Adam, min broder (fvmh) är mästaren över alla araber, Fatima (fvmh) är mästarinnan över alla kvinnor i paradiset och mina två barn Hassan och Hussein (fvmd) är mästarna för paradisets ungdomar.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) beordrade Ali (fvmh) att tvaga honom (efter sin bortgång) och att Gabriel skulle hjälpa honom i [att utföra] tvagningen.”

De sa: ”Ja, vid Gud!”. Han sa då:

”Vet ni att Guds Sändebud (fvmh & hf) under sina sista ögonblick sa [följande] i det tal han höll för folket: ”Jag lämnar två ovärderliga saker efter mig; Guds Bok och min familj. Håll tag i dem båda så att ni aldrig går vilse!”?”

De sa: ”Ja, vid Gud!”

Imam Hussein (fvmh) utelämnade inte någon fråga som Gud sänt ned gällande Ali ibn Abi Talib och hans familj i Koranen eller som Han fått Sin Profet att tala om förutom att han tog dem till vittne och Profetens (fvmh & hf) kompanjoner sa: ”Ja, vid Gud [svär vi] att vi hört!” och efterföljarna sa: ”De som vi litar på har återberättat detta för oss.”

Sedan tog Imam Hussein (fvmh) dem som vittne. Han sa: ”Har ni hört Profeten (fvmh & hf) säga: ”Den som tror att den älskar mig och är fiende till Ali (fvmh) ljuger. Den som är fiende till Ali älskar inte mig.”

En person frågade Profeten: ”Hur menar du?”

Han sa: ”Eftersom Ali (fvmh) är från mig och jag är från honom. Den som älskar honom älskar mig, och den som älskar mig älskar Gud. Den som är fiende till Ali (fvmh) är fiende till mig, och den som är fiende till mig är fiende till Gud.”?”

De sa: ”Ja, vid Gud! Vi har hört.”

Imam Husseins (fvmh) tal om att beordra till gott och förbjuda ont[2]

”Å gottfolk! Lär er från det som Gud gett råd till Sina vänner om, såsom Hans fördömande tal om judarnas lärda, då Han säger: ”Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga [och osanna] påståenden…”[3] Och Han säger: ”De som förnekade sanningen bland Israels barn förbannades…”[4] Sedan säger Han: ”… ja, de handlade förkastligt!”[5]

På detta vis fördömde Gud dem, eftersom de såg fula och korrupta handlingar från en tyrann mitt ibland dem som de inte förbjöd [att utföra dessa handlingar] p.g.a. åtrån till det de fick från dem och rädsla från det som de fruktade, samtidigt som Gud säger:

Frukta således inte människorna! Frukta Mig!…”[6]

Han säger även:

”Men de troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt…”[7]

Gud började Själv med att beordra till gott och förbjuda ont som en obligatorisk uppgift, eftersom Han visste att om denna obligation observeras och etableras, etableras alla obligationer – både lätta och svåra – eftersom befallning till gott och förbjudande från ont är en kallan till islam och underkastelse tillsammans med förkastande av förtryck och opposition mot tyranner, utdelning av statskassan och krigsbyten, tagande av skatt från dess ställen och spenderande av det på många andra ställen.

Därmed, å ni starka grupp! Ni är en grupp som är kända för kunskap, godhet och välvilja. M.h.a. Gud har ni en vördnad i folkets hjärtan så att nobla personer fruktar er och hjälplösa personer respekterar er, och de som är på samma nivå som ni och som ni inte är tvungna att hjälpa anser att ni är bättre än dem. Ni hjälper personer som inte hjälper andra. Ni tar steg på vägen likt kungar och stormän. Är det inte p.g.a. allt detta som de hoppas att ni gör revolt för Guds skull? Dock har ni försummat de flesta av Guds rättigheter eftersom ni underskattat Imamernas rättigheter, förslösat de svagas rättigheter och trott att ni fått era egna rättigheter. Ni har inte spenderat pengar på denna väg, riskerat något liv som Gud skapat och inte [heller] har ni tvistat med någon familjemedlem för Guds tillfredsställelse. Önskar ni paradiset, grannskap till profeterna och skydd från Guds straff vid Hans tröskel?

Å de som önskar vid Guds tröskel! Jag fruktar att ett straff bland Hans straff drabbar er, eftersom ni nått en position utav Guds givmildhet där ni är överlägsna andra samtidigt som ni inte respekterar den som m.h.a. Gud identifieras [för er] trots att ni respekteras bland folket p.g.a. Gud. Ni ser att Guds förbund har brutits och ni blir inte oroliga, trots att ni blir rädda då era fäders förbund bryts. Ni ser att Guds Sändebuds (fvmh) avtal blivit föraktat och obetydligt, att blinda, stumma och handikappade personer lämnats i städerna och att ni inte visar barmhärtighet. Ni arbetar inte i enlighet med ert ansvar och ni ger inte värdighet till de som kämpar på den vägen. Ni har slagit er till ro genom smicker och kompromissande med förtryckare. Allt detta är ett kollektivt förhindrande. Gud har beordrat till det (plikterna) och ni är ignoranta om det. Ert missöde är större än alla andras, eftersom ni besegrats i att skydda de lärdas position. Om ni ändå hade kämpat (i att beskydda den)!

Det är p.g.a. detta som lärda om Gud, de som är pålitliga gällande Guds tillåtna och otillåtna, har hand om affärernas tyglar och lagarnas korsning (alltså nyckelpositioner). Denna position har stulits ifrån er. Den stals inte förutom p.g.a. er splittring från sanningen och era oenigheter gällande Profetens (fvmh & hf) traditioner samtidigt som ni hade klara bevis om det. Om ni hade varit tålmodiga gentemot förargelser och stått ut med kostnader [och löften] skulle tyglarna för Guds affärer komma, flöda från er och återvända till er. Men ni har placerat förtryckare i ert ställe och lämnat över Guds affärer till dem så att de kan jobba med [att skapa] tvivel och gå utefter sina egna lustar och önskningar. Er flykt från döden och er behaglighet gentemot den här världens liv, som kommer att separeras från er, har gjort att ni lämnat över de svaga till dem. Vissa av dem har de gjort till slavar och underkuvat och vissa av dem har de gjort hjälplösa och fått det dagliga livet att besegra dem. Gällande landets angelägenheter tar de till ägo utefter sina egna tycken och skapar skam och förödmjukelse genom att följa sina egna lustar p.g.a. att de följer upprorsmän och oförskämdheter istället för Gud, Betvingaren!

De har en vältalig talare på predikstolen i varje stad som talar till deras fördel. Hela det islamiska landet är försvarslöst och deras händer är öppna överallt i det. Folket är slavar till dem så att ingen konfronterande hand drivs ifrån dem.

De, vilka vissa av dem är diktatoriska fiender och vissa är dominanta och hetlevrade gentemot hjälplösa människor, är regenter som inte känner till Gud och inte [heller] domedagen.

Så förvånande! Varför skulle jag inte vara förvånad över att den islamiska regionen kontrolleras av en falsk lurendrejare, tyrannisk skatteindrivare och en obarmhärtig person som regerar över de troende. Gud är därmed Domare över det som vi är oeniga om och Han dömer över det som vi är osams om.

Å Gud! Du vet att det som kommit från oss inte var för att tävla om regerande och att nå den här världens obetydliga egendomar, snarare var det för att vi skulle visa Din religions tecken och göra en del av Ditt land tydlig så att Dina förtryckta tjänare ska få det lättare och så att de ska praktisera Dina obligationer, traditioner och lagar. Och ni! Om ni inte hjälper oss (på denna heliga väg) och inte står till vår tjänst kommer tyranner att få [ännu mer] makt över er och kämpa för att släcka er Profets ljus. Gud är för oss tillräcklig. Vi litar till Honom och till Honom återvänder vi och slutet är mot Honom.”

Referenser:

  • Taget från Farhang Jame’e Sokhanane Emam Hussein (fvmh), s. 222-303.

[1] Denna del har nämnts i boken Salim ibn Qays, s. 206.

[2] Denna del har nämnts i boken Tuhaf al-’Uqul, s. 168.

[3] Heliga Koranen, 5:63.

[4] Heliga Koranen, 5:78.

[5] Heliga Koranen, 5:79.

[6] Heliga Koranen, 5:44.

[7] Heliga Koranen, 9:71.

40 traditioner från islams Profet och Imamerna om Imam Hussein (fvmd)

Islams Profet (frid vare med honom & hans familj) sa: ”Karbala är den renaste helgedomen på jorden och den mest respekterade helgedomen. Vid Sanningen [svär jag] att Karbala är av paradisets mattor.”

Imam Husseins (fvmh) karaktär, revolt och rörelse har alltid funnits i de Felfrias (fvmd) uttalanden och det som är häpnadsväckande är att t.o.m. de Felfria innan Imam Hussein (fvmd)  talat om denna händelse och plats där Ashura-tragedin ägde rum. Här kommer 40 traditioner att delas om Imam Hussein (fvmh).

(Hadith/tradition betyder ett uttalande eller en handling som återberättats från islams Profet, den Utvalde Muhammed (fvmh & hf) eller de felfria Imamerna (fvmd))

1 – Ren helgedom

Islams Profet (fvmh & hf) sa följande mitt i en längre tradition: ”Karbala är den renaste helgedomen på jorden och den mest respekterade helgedomen. Vid Sanningen [svär jag] att Karbala är av paradisets mattor.”[1]

2 – Räddningens land

Guds Profet (fvmh & hf) sa: ”Min son Hussein kommer att begravas i ett land som kallas för Karbala. Det är ett utmärkt land som alltid varit islams kupol. Gud räddade profeten Noas troende kompanjoner där från stormen.”[2]

3 – Kärlekens offerplats

Imam Ali (fvmh) gick en dag förbi Karbala och sa: ”Här är de förälskades offerplats och martyrernas scen vars fötter inte tidigare eller kommande martyrer når.”[3]

4 – Kärlekens doft

De Troendes ledare Ali (fvmh) talade till Karbalas jord och sa: ”Å jord, vad du luktar gott! På domedagen kommer ett folk från dig att ställa sig upp och omedelbart gå till paradiset utan räkenskap.”[4]

5 – Domedagens strålande pärla

Imam Sajjad (fvmh) sa: ”Karbalas jord strålar som en pärla på domedagen och ropar: ’Jag är Guds heliga jord, en ren och välsignad jord som Martyrernas ledare och Paradisets ungdomars mästare omfamnat.’” [5]

6 – Karbala och det Heliga Huset

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Karbala är från det Heliga Husets jord.”[6]

7 – Eufrat och Karbala

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Det första landet och vattnet som Gud, den Upphöjde, gav helighet och nobless till var Karbalas land och Eufrats vatten.”[7]

8 – Karbala, profeternas Kaba

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Det finns ingen profet i himlarna och jorden förutom att den vill att Gud, den Upphöjde, ska ge denne tillåtelse att få äras med att besöka Imam Hussein (fvmh). Det är på sådant vis att en grupp [profeter] landar i Karbala och en grupp stiger upp därifrån [kontinuerligt].”[8]

9 – Karbala, änglarnas cirkulationsplats

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Det finns ingen ängel i himlarna och jorden förutom att den vill att Gud, den Upphöjde, ska ge denne tillåtelse att få äras med att besöka Imam Hussein (fvmh). Det är på sådant vis att en skara änglar alltid landar i Karbala och en annan skara stiger upp därifrån.”[9]

10 – Paradisets väg

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Imam Husseins (fvmh) gravplats är en dörr av paradisets dörrar.”[10]

11 – Karbala, en trygg helgedom

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Helt visst gjorde Gud Karbala till en trygg och välsignad helgedom innan Han gjorde Mecka till en helgedom.”[11] (Viktigt att nämna är att det som menas med denna tradition är att detta skedde i den övre världen)

12 – Kontinuerligt besök

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Besök Karbala och gör detta kontinuerligt, eftersom Karbala har omfamnat profeternas bästa barn i sin egen famn.”[12]

13 – En välsignad gård

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Den ’högra sidan av dalen’ som Gud nämnt i Koranen (28:30) är Eufrat och ’den välsignade marken’ är också Karbala.”[13]

14 – Iver att besöka

Imam Baqir (fvmh) sa: ”Om folk visste vilken dygd det är att besöka Imam Husseins (fvmh) grav skulle de dö av iver av att besöka [den].”[14]

15 – En accepterad och utmärkt Hajj

Imam Baqir (fvmh) sa: ”Att besöka Guds Sändebuds (fvmh & hf), martyrernas och Imam Husseins (fvmd) gravar motsvarar en accepterad [rekommenderad] Hajj som gjorts tillsammans med Guds Sändebud (fvmh & hf).”[15]

16 – En pånyttfödelse

Hamran sa: ”När jag återvände från resan [som gjordes] för att besöka Imam Hussein (fvmh) kom Imam Baqir (fvmh) för att träffa mig och sa: ’Å Hamran, jag ger dig glada besked om att varenda person som besöker Muhammeds (fvmh & hf) familjs martyrers gravar, samtidigt som den har i avsikt att tillfredsställa Gud och söka närhet till Profeten (fvmh & hf) för detta, kommer att komma ut från sina synder såsom den dag då dennes mor fött den.’”[16]

17 – Att besöka en förtryckt

Det har återberättats från Imam Baqir och Imam Sadiq (fvmd) att de sagt: ”Den som vill att sin bostad och hem ska vara paradiset bör inte sluta besöka den förtryckte, Imam Hussein.”[17]

18 – Martyrskap och pilgrimsfärd

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Besök Imam Husseins (fvmh) grav och förtryck inte honom genom att sluta besöka honom, eftersom han är Paradisets ungdomars ledare och Martyrernas mästare.”[18]

19 – Att besöka är den bästa handlingen

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Att besöka Imam Husseins (fvmh) grav är en av de bästa handlingarna som går att utföra.”[19]

20 – Ljusets matbord

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Den som skulle vilja sitta vid ljusets matbord på domedagen måste vara bland Imam Husseins (fvmh) besökare.”[20]

21 – Noblessens villkor

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Den som vill vara granne med Profeten (fvmh & hf) och vara bredvid Ali och Fatima (fvmd) bör inte sluta besöka Imam Hussein (fvmh).”[21]

22 – Att besöka – en gudomlig obligation

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Om någon av er går klädd i kläderna för Hajj under hela sitt liv men inte besöker Imam Hussein (fvmh) har den lämnat en av Guds Sändebuds (fvmh & hf) rättigheter, eftersom Husseins (fvmh) rättighet är en gudomlig obligation och obligatorisk och nödvändig för varje muslim.”[22]

23 – Karbala – Perfektionens Kaba

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Tron och religionen kommer att vara ofullständig och bristfällig för den som inte går för att besöka Imam Husseins (fvmh) grav tills den dör. Om [den] personen kommer till paradiset kommer den vara på en lägre [nivå] än troende där.”[23]

24 – Från att besöka till martyrskap

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Lämna inte besökandet av Imam Hussein (fvmh) och råd även dina vänner och kompanjoner att göra detsamma, så att Gud förlänger ditt liv, utökar din försörjning och ditt livsuppehälle och gör dig lycklig i livet och så att du inte dör förutom som martyr.”[24]

25 – Kärlekens tradition

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Den som Gud vill väl placerar Han kärlek till Hussein (fvmh) och [kärlek till] att besöka honom i dennes hjärta. Den som Gud vill illa placerar Han hat till Hussein (fvmh) och [hat till] att besöka honom i dennes hjärta.”[25]

26 – Ett tecken på att vara följare (shia)

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Den som inte går för att besöka Imam Husseins grav, tror att den är vår följare och dör i detta tillstånd och [med denna] fantasi är inte vår följare. Om den även tillhör paradisets folk kommer den att vara en gäst hos paradisets folk.”[26]

27 – Uppstigningens plattform

Imam Jafar Sadiq (fvmh) sa: ”Gud registrerar den som åstadkommer att besöka Husseins (fvmh) grav och har förståelse om Hans Excellens rättighet på den högsta utmärkta positionen.”[27]

28 – Förståelsens bibliotek

Den Helige Ledaren Imam Musa Kazim (fvmh) sa: ”Den minsta belöningen som ges till den som besöker Imam Hussein (fvmh) vid Eufrats strand är att alla synder förlåts, med villkoret att den förstått Hans Excellens rättighet och förmyndarskapets helighet.”[28]

29 – Som att besöka Gud

Imam Ridha (fvmh) sa: ”Den som besöker Imam Husseins (fvmh) grav vid Eufrats strand är lik den som besöker Gud.”[29]

30 – Att besöka Imamen (fvmh) på Ashura-dagen (den 10:e Muharram)

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Paradiset blir obligatoriskt för den som besöker Imam Hussein (fvmh) på Ashura-dagen.”[30]

Klicka på nedanstående länk för att läsa Ziyarat Ashura med svensk översättning:

www.imamhussein.se/ziyaratashura

31 – Höjden av stolthet

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Den som spenderar Ashura-kvällen bredvid Imam Husseins (fvmh) grav till gryningen kommer att rusa till Gud på domedagen som en martyr, likt den som mördats på slagfältet i Karbala bredvid Imam Hussein (fvmh).”[31]

32 – Trons tecken

Imam Hassan Askari (fvmh) sa: ”Den troendes tecken är fem saker; 1 – [Att be] 50 böneenheter (5 obligatoriska och 17 rekommenderade böner), 2 – Ziyarat Arbain (att besöka Imam Hussein (fvmh) 40 dagar efter Ashura), 3 – Att ha en ring på höger hand, 4 – Att buga mot marken på jord, 5 – Att recitera ”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn” (på arabiska) högt i bönen.”[32]

33 – Imamens (fvmh) välsignelser

Guds Profet (fvmh) sa: ”Ni ska veta att bönen accepteras under kupolen till hans helgedom, att bot finns i hans jord och att Imamerna (fvmd) är bland hans ättlingar.”[33]

34 – Jord och uppfostran

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Gnid era barns gommar med Husseins (fvmh) jord, eftersom Karbalas jord försäkrar era barn.”[34]

35 – Det största botemedlet

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Botemedlet för varje smärta finns i Husseins (fvmh) gravjord, vilket är det största botemedlet.”[35]

36 – Jord och sju slöjor

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Att buga mot marken på Husseins (fvmh) jord river sönder de sju slöjorna.”[36]

37 – Att buga mot marken på kärlekens jord

Imam Sadiqs (fvmh) tradition var att han inte bugade mot marken på någon annan jord än Husseins (fvmh) jord och han gjorde detta utav anspråkslöshet och ödmjukhet inför Gud.[37]

38 – Jordens prisning av Gud

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Att buga mot marken på Husseins (fvmh) gravjord illuminerar regnet till den sjunde jorden, och den som bär på ett radband gjort av Husseins (fvmh) gravjord räknas som en person som prisar Sanningen, även om den inte uttalar prisning med den.”[38]

39 – En botande jord

Imam Kazim (fvmh) sa följande mitt i en tradition då han informerade om sin bortgång: ”Ta ingenting från min gravjord för att söka välsignelser med, eftersom det är förbjudet för oss att äta någon jord förutom min förfader Husseins (fvmh) jord. Gud, den Upphöjde, har bara gjort Karbalas jord till ett botemedel för våra följare och vänner.”[39]

40 – Ett av fyra behov

Imam Kazim, Musa ibn Jafar (fvmd), sa: ”Våra följare är inte oberoende från fyra saker; 1 – En bönematta som man ber på, 2 – En ring som sitter på fingret, 3 – En tandborste som man borstar tänderna med, 4 – Ett radband gjort av Imam Husseins (fvmh) gravjord.”[40]

[1] Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 115; Kamil al-Ziyarat, s. 264.

[2] Kamil al-Ziyarat, s. 269, kapitel 88, nr. 8.

[3] Tahdhib, vol. 6, s. 73; Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 116.

[4] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, vol. 4, s. 169.

[5] Adab Altaf, vol. 1, s. 236, återberättat från Kamil al-Ziyarat, s. 268.

[6] Kamil al-Ziyarat, s. 269, kapitel 88, nr. 7.

[7] Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 109; Kamil al-Ziyarat, s. 269.

[8] Mustadrak al-Wasail, vol. 10, s. 244, återberättat från Kamil al-Ziyarat, s. 111.

[9] Ibid.

[10][10] Kamil al-Ziyarat, s. 271, kapitel 89, nr. 1.

[11] Kamil al-Ziyarat, s. 267; Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 110.

[12] Kamil al-Ziyarat, s. 269.

[13] Bihar al-Anwar, vol. 57, s. 203, återberättat från Tahdhib.

 

[14] Thawab al-A’mal, s. 319, återberättat från Kamil al-Ziyarat.

[15] Mustadrak al-Wasail, vol. 1, s. 266; Kamil al-Ziyarat, s. 156.

[16] Amali, Sheikh Tusi, vol. 2, s. 28, Najafs tryck; Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 20.

[17] Mustadrak al-Wasail, vol. 10, s. 253.

[18] Ibid, s. 256; Kamil al-Ziyarat, s. 109.

[19] Mustadrak al-Wasail, vol. 10, s. 311.

[20] Wasail al-Shia, vol. 10, s. 330; Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 72.

[21] Wasail al-Shia, vol. 10, s. 331, nr. 39.

[22] Ibid, s. 333.

[23] Ibid, s. 335.

[24] Ibid.

[25] Ibid, s. 388; Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 76.

[26] Kamil al-Ziyarat, s. 193; Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 4.

[27] Man La Yahdhuruh al-Faqih, vol. 2, s. 581.

[28] Mustadrak al-Wasail, vol. 10, s. 236, återberättat från Kamil al-Ziyarat, s. 138.

[29] Mustadrak al-Wasail, vol. 10, s. 250, återberättat från Kamil al-Ziyarat.

[30] Iqbal al-A’mal, s. 568.

[31] Wasail al-Shia, vol. 10, s. 372.

[32] Ibid, s. 373; al-Tahdhib, vol. 6, s. 52.

[33] Mustadrak al-Wasail, vol. 10, s. 335.

[34] Wasail al-Shia, vol. 10, s. 410.

[35] Kamil al-Ziyarat, s. 275; Wasail al-Shia, vol. 10, s. 410.

[36] Misbah al-Mutahajjid, s. 511; Bihar al-Anwar, vol. 98, s. 135.

[37] Wasail al-Shia, vol. 3, s. 608.

[38] Man La Yahdhuruh al-Faqih, vol. 1, s. 368; Wasail al-Shia, vol. 3, s. 608.

[39] Jami’ al-Ahadith al-Shia, vol. 12, s. 533.

[40] Tahdhib al-Ahkam, vol. 6, s. 75.

Döds underrättelse

Mer än något annat som det välsignade Sändebudet profeten Muhammed, frid över honom och hans familj, underrättade andra om beträffande Imam Hussein (fvmh), var det om hans martyrskap. Profeten (fvmh&hf), uttryckte mycket sorg över den framtida händelsen genom att beklaga och begråta. Två huvudutvandringar som skedde i islams tidigare historia var det välsignade Sändebudets (frid över honom och hans familj) utvandring från Mecka till Medina för att implementera islam och Imam Husseins (frid över honom) utvandring från Medina till Mecka och därifrån till Karbala för att bevara den. Det välsignade Sändebudet, profeten Muhammed (fvmh&hf), visste redan långt innan att Imam Husseins (fvmh) uppoffring skulle rädda islam i all evighet och därför fokuserade han mycket av sin tid till att tala om hans martyrskap och uppoffring inför muslimerna.

Den kända och viktiga Hadith al-Thaqalayn och tragedin i Karbala

Profeten Muhammed (frid vare över honom och hans familj), har flertalet gånger sagt[1]:

”Jag lämnar hos er två (prislöst) vägande värdesaker som ifall ni håller fast vid dem kommer ni aldrig att vilseledas efter mig. Ena är mer storslagen än den andra, Allahs Bok som är ett utvidgat rep från himlen ner till jorden, och min avkomma, husets folk. Dessa två kommer inte att skiljas ända tills de når mig vid min himmelska fontän, så se upp med hur ni behandlar dessa två värdesaker.”[2]

Denna profetiska tradition har berättats i såväl shiitiska som sunnitiska böcker i mängden av böcker och andra källor[3], så det råder enligt shiaislam, ingen tvekan om dess autenticitet och precision.[4] Abdullah ibn Yahya har berättat: ”Jag var tillsammans med de Troendes befälhavare, Ali ibn Abi Talib, frid över honom, på väg till området Siffin. När vi var på väg att passera förbi Nineve ropade han: ”Stanna upp, å Abdallah!”, sedan berättade han att: ”En dag gick jag till det välsignade Sändebudet och såg att han grät tårar. Jag frågade honom varför han grät och undrade ifall någon hade sårat honom varpå han svarade jakande och sade: ”Ängeln Gabriel har informerat mig om Husseins martyrskap vid floden Eufrat. Önskar du att lukta på jorden (från där han kommer att marteras)?” Jag svarade ja. När han räckte mig en hand jord grät jag ofrivilligt varpå han sade att det området heter Karbala[5].

När Imam Hussein var två år gammal gav det välsignade Sändebudet sig ut på en resa. Under resan stannade han upp och visade tecken på stress och oro sägandes: ”Sannerligen är det Allah vi alla tillhör och till Honom är vår återkomst[6]”, tills han grät tårar. Vissa frågade honom varför han grät till vilket han svarade att ängeln Gabriel hade uppenbarat sig för honom i den stunden och underrättat honom om ett landsområde vid floden Eufrat vid namn Karbala. ”Min son Hussein kommer att dödas där. Det är som om jag kan se hans döds- och begravningsplats, och hur hans hushåll behandlas som krigsfångar samt att Husseins huvud ges som gåva till Yazid, må Allah förbanna honom. Vid Allah! Den som än glädjs av att se Husseins avkapade huvud kommer att skiljas mellan sitt inre och yttre utav Allah (och förvandlas till en hycklare) och en ödesdiger betraffning kommer vänta honom.” Sedan återvände det välsignade Sändebudet i ett sorgset tillstånd från sin resa, begav sig till moskén och gick upp för talarstolen tillsammans med Imam Hassan och Imam Hussein och höll sitt tal. Efter talet lade han sin högra hand på Imam Hassans huvud och sin vänstra hand på Imam Husseins huvud och sade: ”Å Allah! Sannerligen är Muhammed Din tjänare och utsände, och dessa två är de renaste bland min avkomma, mest utvalda bland min släkt och främsta bland mina barn. Gabriel har informerat mig om att min denna son (Imam Hassan) kommer att uppnå martyrskapet via förgiftning och min denna son (Imam Hussein) kommer att ligga livlös på en mark av blod. Å Allah! Välsigna dessa två med den höga rangen av martyrskap och välj dem till Mästarna över martyrer. Å Allah! Välsigna inte deras mördare, utan förnedra och skäm ut dem, och bränn dem i hettan och bestraffa dem i den djupaste nivån av helveteselden.”[7] Folk blev sorgsna och grät ut varefter det välsignade Sändebudet sade: ”Ni gråter för Hussein, men ni kommer inte att stå upp för honom. Å Allah! Var Du hans hjälpare och försvarare!” Sedan talade han tillbaka till folket och sade: ”Jag kommer att lämna er (med min bortgång) och kommer att lämna två prislösa ting bland er. Ena är Guds bok och det andra är min egen avkomma, fundament och frukten av mitt hjärta och min egen kärna. Dessa två kommer att förbli tillsammans ända till de når mig vid fontänen Kawthar på Domedagen. Jag vill ingenting från er förutom det Gud beordrat mig att vilja från er, vilket är kärlek till mitt hushåll. Akta er från att nå mig vid Kawthar på Domedagen efter att ha felat mot mitt hushåll genom att ha förtryckt eller dödat dem. Var vaksamma! Det islamiska samfundet kommer att träda fram till mig på Domedagen uppdelade i tre grupper, var och en bärandes en särskild flagga. En grupp kommer att träda fram med en mörk flagga. Änglarna kommer att gråta till följd av deras onda gärningar. När de når mig kommer jag fråga dem: ”Vilka är ni?”, varpå de utan att minnas mitt namn svarar: ’Vi är araber och monoteister.’ Jag säger: ’Mitt namn är Ahmad och jag är Guds Sändebud till såväl araber som icke-araber.’ De svarar: ’Vi tillhör ditt samfund.’ Jag frågar: ’Hur uppförde ni er gentemot Guds Bok och mitt Hushåll efter mig?’ De svarar: ’Vi slösade bort Guds Bok och gjorde allt i vår makt för att ruinera och förgöra ditt hushåll.’ Efter diskussionen kommer jag att vända min rygg mot dem och de kommer att föras tillbaka törstiga och skamfulla. Sedan träder den andra gruppen fram bärandes på en ännu mörkare flagga. Jag frågar dem: ’Hur uppförde ni er gentemot de två vägande tingen (Guds Bok och min avkomma) jag lämnade efter mig?’ De svarar: ’Vi motsatte oss Guds Bok och felade mot ditt hushåll till vår kapacitet.’ Jag säger då: ’Försvinn ur min åsyn!’ och de kommer då att föras tillbaka törstiga och skamfulla. Sedan träder den tredje gruppen fram med en ljus flagga och ljusa anleten. Jag frågar: ’Vilka är ni?’ varpå de svarar: ’Vi tillhör Muhammed al-Mustafas samfund, frid och välsignelser över honom och hans hushåll, och vi är ett monoteismens och fromhetens folk. Vi är de kvarvarande av rättens och sanningens folk. Vi lydde Guds Bok genom att leva efter det den tillåter och avstå ifrån det den förbjuder, och vi älskade det sista Sändebudets avkomma och stod upp för dem såsom vi stod upp för våra egna och bekämpade deras fiender.’ Jag säger till dem: ’Goda budskap till er! Jag är erat Sändebud och ni har sannerligen levt såsom ni uppgivit.’ Jag tillåter dem sedan att dricka ur Kawthar-fontänen varefter deras törst släcks och de glädjs och förs tillbaka trädande in i Paradiset för att leva där i all evighet.”[8]

[1] انی تارک فیکم الثقلین ما ان تمسکتم بهما لن تضلوا بعدی، احدهما اعظم من الآخر، کتاب الله حبل ممدود من السماء الی الارض، و عترتی اهل بیتی، و لن یفترقا حتی یردا علی الحوض، فانظروا کیف تخلفونی بهما

[2] Khulasat Abaqat al-Anwar fi Imamat al-Aimmat al-Athar, vol. 1, sid. 3 & Sunan al-Tirmidhi, vol. 5, sid. 622.

[3] Åsiktskillnader åsido innebär ordet tawatur att en tradition berättats av så många självständiga kedjor av berättare att det är omöjligt för sammansvärjning el fel att ha begåtts.

[4] Khulasat Abaqat al-Anwar fi Imamat il-Aimmat il-At-har, vol. 1, sid. 3 och sidor 17 och 28 nämns 187 berättare som har dokumenterats i sunnitiska böcker att ha berättat denna profetiska tradition.

[5] På arabiska betyder “Karb” ungefär sorg och “Bala” tragedi på svenska.

[6] انّا لله و انّا الیه راجعون

[7] اللهم ان محمدا عبدک و رسولک و هذان اطائب عترتی و خیار ارومتی و افضل ذریتی . . .

[8] Bihar al-Anwar, vol. 44, sid. 247-248.

En del av det välsignade Sändebudet

Imam Sadiq, frid över honom, har berättat att några gick till det välsignade Sändebudet profeten Muhammed, frid över honom och hans familj, och talade om för honom att Umm Ayman gråter hejdlöst på daglig basis. Han sade att de skulle föra henne till honom. När hon väl var där frågades hon varför hon gråter varpå hon svarade att hon drömde något hemskt några dagar tidigare. När han bad henne att berätta om sin dröm svarade hon att det var för svårt att berätta varpå han sade att hennes dröm betyder något annat än det hon tror. Då berättade hon att i hennes dröm var det välsignade Sändebudet, frid över honom och hans familj, hemma hos henne och att plötsligt föll en bit av honom av. Han berättade att han skall välsignas med en till dotterson och att Umm Ayman skulle få äran att uppfostra honom. Den sjunde dagen efter Imam Husseins födelse, gick Umm Ayman med det nyfödda barnet till det välsignade Sändebudet, frid över honom och hans familj, och när han såg dem sade han: ”Bra gjort av dig Umm Ayman. Detta är tydandet av din dröm.[1]

[1] Manaqib Ali abi Talib, Ibn Shahrashub, vol. 4, sid. 70.