Imam Husseins (fvmh) Ödmjukhet och fromhet

Imam Hussein brukade sätta sig ner med berövade och behövande människor och erbjuda dem sällskap sägandes: ”Allah tycker inte om de egocentriska och arroganta.” En dag gick han förbi en grupp småbarn som kollektivt åt av en bit bröd. Barnen bjöd honom att sätta sig ner och äta med dem av brödet vilket han accepterade. Efteråt bjöd han barnen hem till sig och mättade dem och gav dem samtliga nya kläder och sade: ”Dessa barn är mer generösa än mig eftersom de gav allt vad de hade medan jag endast gav en del av det jag har.”[1]

 

Ju mer kännedom någon har om Gud desto frommare är den personen. Som rapporterat av Ibn Shahrashub sade några förundrade: ”Vad mycket du räds din Herre!”, till Imam Hussein varpå han svarade: ”Ingen annan än den som räds Allah i detta liv försäkras på Återuppståndelsens Dag.”[2]  Imam Husseins fromhet märks förnämligast i hans åkallan under Arafat-dagen[3]. Med tårar i ögonen beskriver han Guds attribut och egenskaper, samt skapelsen av alltet och säger sedan: ”Må ögat, som ej ser Dig som dess Bevakare, förblindas, och må tjänaren, i vars hjärta Du ej skänkt kärlek och lydnad till Dig Själv, berövas och förödmjukas.”

[1] اِنَّهُمْ اَسْخی مِنّی لاِءَنَّهُمْ بَذَلوا جَمیعَ ما قَدَروا علیه و اَنَا بَذَلْتُ بَعْضَ ما اَقدَرُ عَلیهِ.

[2] قالوا ما اعظم خوفک من ربک و قال علیه السلام لا یأمن یوم القیامة إلا من خاف الله فی الدنیا

[3] الدعاء العرفة

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *